TRYCK HÄR FÖR ATT GÅ TILL ORIGINALSIDAN

Imorse fick jag och Petra äntligen höra det efterlängtade ljudet av Bisquits hjärta!

Vi åkte till Vårdcentralen för att besöka våran barnmorska Cecilia. Vi kom dit vid 09:30 och fick prata lite om hur allt var just nu, precis som vanligt, sen så fick vi äntligen göra något spännande, som var att få höra Bisquits hjärtljud. Jag vet inte exakt vad en sån apparat heter som Cecilia använde sig av, men den fångade upp allt ljud extra riktat och precist, för att sen skicka ut ljudet via en högtalare så man mycket tydligt hörde hur först Petras hjärta bultade, navelsträngens flöde och slutligen Bisquits något mer högfrekventa hjärtslag. Ungefär 153 slag per minut låg det på. Enligt “myter” på hemsidor så innebär det att det ska bli en flicka haha. Man kan verkligen läsa hur mycket som helst, vissa grejer kan man gå med på, andra känns bara fåniga. Typ “Om du är född på ett udda årtal, men blev gravid på ett jämnt, så blir det en pojke” Osv..
Som vanligt så ville Bisquit inte alls vara med i matchen, precis som under ultraljudet, så det blev många vändningar runt i magen för att undgå den där hemska apparateten. Bisquit är hemlighetsfull.

TRYCK HÄR FÖR ATT GÅ TILL ORIGINALSIDAN

Ja jag vet ju inte hur många av er som läser idag, som verkligen såg när jag testkörde mitt live-koncept, men jag hoppas någon av er såg det iaf Det enda jag vet är att 78 personer såg det, varvid 53 gjorde det live när allt filmades. (Det innebär att några har tittat på klippen efter det att jag avslutat sändningen).
Det hela var ju givetvis väldigt roligt, och jag fick en del respons direkt när jag höll på att filma också, eftersom det finns en så skön funktion som gör att folk kan skriva så jag får chat-meddelanden direkt i telefonen och kan då svara direkt. Väldigt roligt!

Så igår började jag då laga fläskpannkaka, korvstroganoff och kanelbullar. Varför denna massiva matlagning och bakning? Jo, fläskpannkaka var jag sugen på att äta till middag, korvstroganoff  lagade jag ihop samtidigt av den anledningen att Petra älskar just den maträtten, och ska få ha ett rejält lager med matlådor i frysen, så all korvstroganoff åkte direkt ner i matlådor. Kanelbullarna då? Räcker det inte med massor av mat som tar tid att göra? Jo, det kanske det gör, men samtidigt så kände jag för att verkligen lära mig baka bullar på egen hand. Har ju aldrig gjort allting helt själv någon gång i mitt liv. Bröd har jag bakat många gånger i väldigt många olika varianter, men inte saftiga kanelbullar. Jag tänker även börja baka bröd så småningom, men det kräver lite mer känner jag. Framförallt en bakmaskin som klarar av att hantera hela degmassan.

Jag tror det tog mig ungefär 2,5 timmar att laga ihop allting. Det som drog ut på tiden var ju givetvis att bullarna tog tid på sig att jäsa i slutändan.
Precis när jag blivit klar med allt så kom Johan och Hanna förbi. Jag började äta min fläskpannkaka, för jag klarade bara inte av att vänta längre på Petra och Daniel som också skulle komma hem inom kort. Fläskpannkakan var underbart god! Vilket gjorde mig nöjd, eftersom jag aldrig har gjort fläskpannkaka tidigare, och var lite orolig över att jag kanske inte fått fläsket precis så som jag ville ha det. Kanelbullarna lyckades jag tvärglömma pärlsockret på, men vad gjorde väl det? Jag hade massor av socker, kanel och smör som fyllning, så det saknades inte det minsta, bara utseendet hade blivit bättre med pärlsocker. Men smaken på bullarna blev helt underbar. Älskar smaken av nybakat bröd eller bullar! Korvstroganoffen då? Jo, den blev riktigt god. Faktum med så var jag nästan mer sugen på den än fläskpannkakan när jag smakade av.

När Petra och Daniel också kom så fick dom moffa i sig av fläskpannakakan. Hanna valde en film. Valet föll på Pandorum. En Sci-fi/Horror/Action/Thriller film som utspelar sig på ett enormt rymdskepp med muterade, och mycket elaka varelser. Filmen var faktiskt helt okej, även om det låter lite B. Men den är snyggt gjord, utöver några scener med varelserna som rör sig konstigt ryckigt ibland.

TRYCK HÄR FÖR ATT GÅ TILL ORIGINALSIDAN

Idag så väntade ännu en stor dag. Klockan 10:00 skulle jag och Petra vara på Centrallasarettet och besöka Specialistmödravårdcentralen för att genomföra det “riktiga” ultraljudet där Bisquit är lättare att beräkna ålder på. (Men KÖN då?! Tänker du nu också? Mjo, det hade man kunnat få veta, men vi vill inte ta reda på det innan, sen så får man heller inte veta det i förväg i Västerås).
När klockan var 09:06 så hoppade vi på bussen, nästan i farten för vi höll på att missa den, tro det eller ej, men buss 14 var i tid!
Nere på stan så var vi tvugna att byta till buss 19 istället, och upptäckte ganska snart att dom ändrat plats för bussen, vilket ju var lite tråkigt, men efter några snabba steg bland de olika busstationerna så hittade vi rätt, vilket också visade sig vara samma station där vi klev av från buss 14… Haha.
Själva Specialistmödravården ligger i stort sett på andra sidan sjukhuset, dit går inga bussar, så jag och Petra letade oss igenom sjukhuset för att slippa gå runt hela den enorma anläggningen. Vi hamnade nere i källaren, stora tunga dörrar som tydligt visade på att man var helt fel ute, men tro aldrig en dörr! För vi kom helt rätt!
Väl där så fick vi sätta oss i väntrummet, jag la ifrån mig mina vantar och sa “jag kommer glömma någonting här”. En sköterska kom och vi gick in på rummet. Först var det en yngre sköterska som hade lite rolig brytning. Inte säker på om Petra tänkte på det hela, men jag hade fullt upp med att tänka på hennes roliga brytning. Undersökningen körde igång och jag ställde mig genast vid min och Petras skärm för att filma, precis som förra gången. Men vi hann inte se något alls i stort sett förns det kom en annan, något äldre, sköterska in i rummet, vid namn Bodil. Jag fick aldrig riktigt klarhet i varför dom skulle bytas av just då, men det verkade vara av yttersta vikt.

Jag fortsatte filma, och den nya sköterskan körde igång undersökningen. Det tog inte många minuter innan hon sagt orden “ser ni” minst 5 ggr om. Efter ytterligare någon minut så sa sköterskan “Om du ska hålla på att filma hela tiden tycker jag inte du ska göra det när jag mäter.. det är lite stressande”
Ursäkta? Ska hon sitta där och grina när jag filmar? Jag filmar för i h-e mitt första barn! Jag skiter fullkomligt i om du känner dig lite stressad när du gör ditt vardagliga jobb. Kunde inte bry mig ett dugg mindre om hur pass stressad hon blir när jag står och filmar vid en helt annan skärm än den hon jobbar mot. Tråk-Bodil!
Jag vände mig inte ens om för att se på henne då, utan fortsatte filma hela tiden. Kände att det enbart skulle bli dålig stämning i lokalen om jag kastade ur mig något elakt riktat mot henne. Sköterskan nämnde det inte mer sen, och allt var frid och fröjd.

När hela undersökningen var klar så gick vi därifrån, och det var först när vi kommit hela vägen till Entrén på sjukhuset, som jag upptäckte att jag glömt mina vantar… “Jag sa ju att jag skulle glömma något!”
Även om det var klantigt av mig, så fanns det en fördel med det hela, och det var att vi nu också kunde betala bilderna på Bisquit som vi skulle få utskrivna. Då det visade sig att dom enbart tog emot kontant betalning på avdelningen.
120 tissetass ville dom ha för 4 bilder. Även om jag redan hade bilderna i mobilen så var det bra att få ut i lite bättre kvalité som sen kan scannas in.

Är det någon mer än jag som tycker det ser ut som en liten snopp i början av filmen? Blir det en pojke? Hjälp! Namn?!

TRYCK HÄR FÖR ATT GÅ TILL ORIGINALSIDAN